Större bild - Klicka på bilden!
...blev det i helgen med besöket hos Birdsafari i Svartådalen...jag drog redan på lördagen upp dit på förmiddagen enär jag hade tanken att dra runt lite i Ramnäs omgivningar och kika på lite annat i väntan på söndagens sittning tillsammans med en kompis vid örnarnas mosse...men det började vräka ner snö under eftermiddagen och kvällen så det blev inte så mycket av att fotografera.
Besökte Hälleskogsbrännan...bl.a. och några bilder fick jag ihop i alla fall enär det inte hade börjat snöa ännu.
Jag förundrades över hur stort det var...helt otroligt vilka arealer som brunnit upp...motsvarande 25000 fotbollsplaner enligt anslagstavlan ovan.
Jag åkte inte så långt in pga snön och fram till skylten gick det bra...då jag tog det säkra före det osäkra och parkerade bilen...sen knallade jag runt i området och tog lite bilder... känslan var ju vemod i ett spöklikt landskap med mycket svarta stammar och svärta överhuvudtaget.
Efter det "brännande" besöket så tebax till Ramnäs och ni ser vilket snöfall det blev...
...här är jag på en parkering i Ramnäs och leker lite med kameran.
Och även på natten vid tolv-tiden efter att ha sovit en stund så blev det lite lek med kameran då jag fick lite orolig mage så jag kunde inte somna igen...så det blev en promenad och Ramnäs by night.
Lyktorna ni ser på bilden nedan i ett kreativt utförande...ehhhh...?
Ramnäs by night som sagt...häftigt place...ehhhh...!
Ja, sen blev det då lite sömn igen och väntan på att timmen skulle slå tidig morgon strax efter 4:00 så där - ca...då kompisen skulle möta upp vid det Klämmiga Torpet som vi kommit överens om...och vidare färd till kojan på små skogsvägar och nu kommer det lite gnäll här för vägen var oplogad och det hade kommit en hel del snö under natten och visst det fanns ett spår att åka i men bilfan for som en tvål på vägen och jag blev mer och mer skärrad då tanken att köra i diket skulle fördärva hela dagen.
Ett ögonblicksverk enligt tidigare erfarenheter...rätt var det är så ligger man i diket utan att ha hunnit tänka.
Det är en bra bit att åka och att då sitta på helspänn med mitt höga blodtryck låter sig inte göras utan följdverkningar som ju ska komma senare.
Efter att vi har kört en lång bit med mig i fören så tog kompisen över och körde först med sin fyrhjulsdrivna bil och spårade och så här i efterhand hade det varit bättre att jag lämnat min bil vid Klämmiga Torpet och åkt med honom.
Men tänk om jag åkt själv...då vetefan vad jag gjort antingen åkt hem eller också varit så dumdristig att jag försökt åka ändå men det hade i eftertankens kranka blekhet varit dömt att misslyckas.
Det inser jag ju nu.
Där i det fallet med skogsvägen blev det ett kraftigt underbetyg till snöröjningen vem det nu var som hade hand om det...arrangören av örnkojan ligger väl närmast till hands att ha hand om att det är välordnat hela vägen från början till slut och att man ska komma fram utan strul och besvärligheter för att kunna njuta fullt ut av upplevelsen att plåta örnar...så blev det dock inte denna gången för mig.
Och som jag sa tidigare så blev det följdverkningar av det hela iom att jag när vi installerat oss innan ljuset kom fick frossa och spykänslor i magen som resulterade i ett par timmars kräkfest...och det blev varvat skithuset o kameran o skithuset o kameran...inte kul alls men det gick som tur var över inom sinom tid och jag kunde till slut koncentrera mig helt på att plåta örnar.
Vi hade 5 till 6 örnar och en kungsörn nere vid kojan fram till halvelva - elva då det avtog mer och mer för att till slut vara helt rent på mossen.
Sedan blev det inte så mycket mer resten av dagen.
En kungsörn kom på eftermiddan men den landade i en grantopp långt bortanför och flög efter en stund en sväng ner på marken nära där den suttit.
Vädret var växlande med ömsom sol och ömsom mulet med lite snöfall vid något tillfälle...för min del en alldeles perfekt dag med tanke på ljuset.
Dagen gick och framåt strax innan mörkret föll helt så blev det samma igen med tillbaka till Klämtorpet och kompisen fick köra före och spåra igen men denna gången gick det lite bättre enär snön hade sjunkit ihop lite under dagens mildväder som varit.
Och sen kom "stora vägen" fram te Ramnäs...så jääävla skönt och slippa halka ikring som tvål...sen ut på den ännu större vägen fram till förbi Strömsholm och ut på ännu ännu större vägen till E-tuna som gick alldeles utmärkt att köra på inget halkigt alls...MEN sen när jag kom till Malmköping började det hända saker med bilen...den svajade och for i egna spår på vägen och jag tänkte att va faaan är det huvudet eller...är jag fortfarande kvar i sviterna efter kräkfesten...men så provbromsade jag och bilen bara gled...ishalka !!! och den varade ända fram till Nypan...det var det värsta jag varit med om...har aldrig varit med om att det varit såååå halkigt.
Rena skridskoisen...ja, faktiskt...jag överdriver inte en millimeter!
Det var läskigt och hastigheten låg och pendlade mellan 40 o 50.
Så då blev det en pärs...igen...två bilar låg i diket efter Sparreholm nånstans.
Jaja, det gick ju trots allt bra till slut ändå och jag kom hem helskinnad men det blev ett riktigt äventyr av det hela...jag säger som han i Dödligt vapen...Danny Glover...I´m too old for this shit.
Nästa gång jag drar dit så vill jag ha garantier att vägen är plogad...annars håller jag mig hemma! :-)
Nu ska jag kolla igenom örnbilderna har inte ens tittat på dem än...igår var jag utslagen och laddade batterierna hela dagen i soffan så att energin skulle komma tebax...
Sååå...på återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar